måndag 7 juni 2010

Det finns så många ord, men så jävla lite tid.

Jag hatar falska människor. Det finns inget värre.
Jag vet, jag borde inte skriva om mina relationer till folk här på bloggen, men ni lyssnar ju inte, så jag måste skriva av mig.

Det värsta jag vet är när folk säger en sak men menar en annan. Folk som inte håller vad de lovar.
Jag ber er bara att ge mig en anledning till varför jag är värd att behandla som skit i vissa fall. För jag är så trött på det. Och jag vill att ni lämnar mitt liv om ni inte har planerat att sluta. För jag är så in i helvetes trött på det.
Och så är jag ganska trött på att ni inte hör av er längre. Trots att jag har pojkvän så har jag ett liv utanför det. Jag KAN faktiskt offra en helg för att vara med er. Men det verkar ni inte ha insett tidigare. Jag vill faktiskt umgås med mina vänner med, för fyfan vad vi glider ifrån varandra. Och snart orkar jag inte försöka längre. Jag menar det. Snart är jag trött på att springa runt och försöka vara snäll, för jag orkar inte hålla upp den minen längre. Igår sattes en hel del vänskaper på prövning, och låt oss bara säga, att de som inte brydde sig, de vet vilka de är. Jag ger upp om ni ger upp, så enkelt är det.

Can we pretend that airplanes in the night sky are like shooting stars?
I could really use a wish right now.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar