kärlek som kärlek.

satt precis och tittade på klipp från tyra banks show, och råkade komma över ett (eller snarare 4) klipp där det diskuterades om homosexuella skulle få gifta sig eller inte. det är tillåtet här i sverige, men jag ville mest säga lite vad jag tycker och tänker om det som sades där. jag blev riktigt arg, faktiskt.

en fråga som kom upp var om det var rätt att säga ''gay is the new black'' eller inte, och de jämför alltså rasism med motstånd till homosexualitet. jag kan väl inte påstå att det är rätt, men jag kan inte heller säga att det är fel. det är två olika saker, men som folk reagerar nästan likadant på. homosexualitet är något ''ovanligt'' som en del inte har ''vant'' sig vid, och därför blir det något som är lite jobbigt i deras ögon. jag säger inte att alla människor måste leva med det och bara acceptera det, för så kommer det aldrig att bli. det finns alltid någon som kommer ha något emot det. vi kan ju alltid hoppas att de som går emot det blir färre, men de kommer alltid att finnas. och det måste de få göra, för de är också människor. dömer du någon med en viss åsikt så är du precis likadan som personen som du dömer. alla människor kommer aldrig acceptera det, men de kan iallafall respektera det.
som jag ser det så är det inte deras liv, och därav inte deras ensak. vill två människor gifta sig, oavsett kön, så ska de får göra det också. för det påverkar inte någon. inte negativt iallafall.

sen var det en kvinna som sa ''you can stop being gay. you cannot stop being black.'' då måste jag ställa en retorisk fråga. varför skulle man vilja sluta med det? vad är det som säger att det är något man borde sluta med? hon jämför även homosexualitet med otrohet och pedofili, för hon säger då att om det är något man vill göra (dvs vara otrogen eller ha sex med barn) så ska man istället leva i celibat, och hon menar alltså att man ska göra det om man är homosexuell. men jag tror att hon ville få fram att man då inte ska älska någon alls, istället för att älska ''fel''. men det som människor måste förstå är att man inte KAN älska fel. all kärlek är bra kärlek, oavsett om det kommer ifrån vänner, familj, eller din största kärlek. varför ska vi hålla på och försöka styra upp ett samhälle där det inte är okej att älska vem man vill?
mord är fel. mord är fruktansvärt fel. det vet de flesta. (förutom de som faktiskt begår mord. till och med en del av dem vet att det är fel.)
mord uppkommer oftast efter hat. hat är inte heller något bra. varför ska vi då lära ut hat genom att inte låta människor göra det de vill göra? något som inte är tillåtet att göra, ser vi automatiskt som något fel. det ÄR inte okej att mörda. det ÄR inte okej att skada. och det ÄR tydligen inte okej att älska precis vem man vill.

1921 fick kvinnor rösträtt. män och kvinnor blev med andra ord jämlika på den punkten. ännu ett steg mot en bättre värld, liksom. efter detta så har de flesta människor sett världen som en helt okej plats att leva på. män och kvinnor är jämlika. jättebra, jättefint. men vad hände med alla andra saker här i världen, som gör världen till en sämre plats? (jag har tyvärr inget att jämföra med, då jag bara har bott här och inte utforskat någon annan planet..) vad hände med att låta människor göra det de vill, utan att det skadar någon annan? det var inte speciellt många som lade ner energi på det, för det påverkade inte dem.
alla ska få älska precis vem de vill, utan konsekvenser, misshandel eller diskriminering. intelligensen sitter inte i hudfärgen, könet, den sexuella läggningen, eller hårfärgen. den sitter i ditt huvud, och ingen annan kan styra det bättre än du själv.
år 2009 blev det okej för homosexuella att ingå äktenskap i sverige. homosexuella fick alltså inte gifta sig innan år 2009. förstår ni hur sent det är? förstår ni hur lång tid det har tagit för världen att inse att homosexuella är lika värda? det värsta är ju att det är inte världen som har insett det, om jag ska ta och rätta mig själv en aning. det är bara en majoritet. men det är väl antagligen det bästa vi kan få.