som fången i en billig roman.

jag känner mig så fruktansvärt orkeslös. det känns som att varenda muskel i min kropp tynar bort, och ryggen dödar  mig, sakta men säkert.
på insidan börjar det väl kännas lite bättre. vet vart jag har människor iallafall, och det är väl bra antar jag.
vi får väl se hur allting slutar, men det hänger på de människorna nu. jag orkar inte hålla uppe något just nu, så jag lägger det på era axlar.
för mycket begärt? don't think so.

''tänk om någonting kunde vara i närheten av bra.''