Livet samarbetar.

Kom precis hem ifrån Älmhult.
Har haft en pretty much awesome dag faktiskt, dock så suger det att åka hem, för det händer liksom inte ett skit här hemma. Jag verkligen råhatar att bo i skogen. VILL BO CENTRAAAAALT.
Åkte även ifrån finaste Simon, och det sög. Känns för jävligt varje gång jag lämnar honom. (Och det är alltid jag som lämnar honom och inte tvärtom? whattafaakkkkk?) För första gången i mitt liv så vill jag bo i Klöxhult. Killen har fått mig att bli konstig. (Men jag tycker om honom ändå.)

Cirkus 5 veckor kvar, sen är det lov igen. ASBRA ELLER VADÅÅÅ?
Och den 2 april kommer Isisen hit, HIHIHIHI, busigt. Ska bli aksjfhsgdkfjghkdjghiugrijbra. (Finns inga ord för hur bra det känns, och hur bra det kommer bli.)
Och på fredag är det fest, och jag är helt... ah... åt helvetes glad. Jag peppar livet, till 570%. (Fråga inte varför jag skrev just den siffran, det klingade bra bara.)
Dock så finns det en sak som gör att den där peppen har förlorat ca 30%. Skolan. Orkar verkligen inte. Hinner inte med, orkar inte, vill knappt heller. Känns pointless, även om jag vet att det inte är det, hahah. Jag är skoltrött innan skolan ens har börjat, på riktigt. Tröttnade efter de tre första dagarna i skolan efter sommarlovet. <3<3<3
Älskar att jag är så jävla lat. (OMG SARKASM?)

Nu ska jag kissa, äta, duscha, glo på film, vänta på att Simon ringer, sova, sova, sova, och sen ska jag upp igen, och jag kommer vakna med ett leende. Jag får träffa finis imorgon igen.

Åh, mitt liv är bra.
SJUKT bra.