Fick precis ett samtal av världens finaste farmor. Hon ringde mig och grät och sa att hon älskade mig. Så jävla gulligt. Dock så var det kanske av fel anledning, och det gjorde mig kanske lite sur att de la sig i. Men de menar väl antagligen bara väl.
Idag ska jag hem. Hem till Övraön. (Ja, det heter så där jag bor.)
Jag har inte varit hemma på en vecka pga... vissa saker.
Jag vet inte hur det kommer bli, men jag hoppas att det inte kommer bli några bråk. För jag orkar inte det. Jag älskar mina föräldrar, trots att jag säger något annat. Jag gör faktiskt det.
Trots att de kan vara riktigt jobbiga, så är de ju trots allt de som har ''stått ut'' med mig i snart 18 år.
Så, mamma, pappa, farmor, farfar, mormor, morfar, gammelfarmor, jag älskar er.
Av hela mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar