ge dom ett finger och värm min hand, i ett iskallt ikea-land.

här sitter jag, i mitt (alldeles för) varma rum, men datorn i knäet, och kent i högtalarna, och funderar lite på livet.
måste ge er något att tänka på.
satt och tänkte på förhållanden överlag.
hur kommer det sig att vissa människor blir arga när de blir dumpade? hur kan man bli arg för att någon inte vill vara falsk bara för att låta bli att såra denne? jag förstår inte tankebanorna.
tänk dig in i den andra personens sits. man kan faktiskt förlora känslorna, trots att man har sagt att man har sagt att man älskar personen. jag har sagt till många av mina vänner att jag älskar dem (dock inte utan att mena det), men vi har växt ifrån varandra. i alla fall vissa av oss.
hur kan man tänka så egoistiskt att man blir fly förbannad när någon berättar vad de känner istället för att leva i falskhet bara för att se dig glad? jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker inte att det är kärlek. (sen är det i och för sig upp till varje människa att se vad som är kärlek och inte. det ska ju inte jag bestämma.)
sen förstår jag inte heller varför man, till största delen (oftast), är ovän med sitt ex, och kastar glåpord på varandra.
jag kan inte säga att jag är helt oskyldig på den punkten, men jag inser nu att det var omoget och onödigt gjort.
man behöver inte heller provocera fram ett bråk.

jag tror att många måste tänka på hur de agerar när de blir sårade.
även jag.

over and out.
puss.