Glöm för helvete inte att du är dödlig.

Det skrämmer mig att vart jag än befinner mig så finner ditt hjärtas strålning mig alltid.

Jag önskar att du var en sån som aldrig ville såra. Och jag kan inte låta bli att ha mina föraningar. Men samtidigt så kan jag inte släppa ditt leende. Jag kan inte släppa det där underbara leendet som jag aldrig kunde slita mig ifrån på den tiden så solen fortfarande steg uppåt. Jag tror att du döljer något som kommer att krossa min själ i miljoner bitar som inte kommer kunna lagas. Jag önskar att jag var så mycket starkare än såhär. Jag önskar att jag hade styrkan att lämna allt som handlar om dig ifred. Men jag har inte den styrkan. Jag vet inte vad det är med min själv, mina andetag och mitt hjärta. Men det ger snart upp. Det ger snart upp om kärleken helt och hållet. Allt har brunnit ut, och jag kan inte andas utan din närvaro längre. Luften blir tjock, och den blir bara svårare att inhalera. Jag vet inte, men jag tror att jag gav upp för längesen.