Det är bra att få ur sig saker och ting.

Och det är precis vad jag ska få nu.
Det här är min blogg, och jag skriver precis vad jag vill, och vad jag känner för. SUCK ON THAT!

Ja, jag har flyttat hem igen, och jag vill inte höra några som helst frågor om det, tack.
Visst var det jobbigt, men det är så ibland. Det är bara så att man måste gå igenom jobbiga saker ibland för att komma längre i livet. En del saker håller en tillbaka, och det ska man vara jävligt försiktig med. Det är en sak att pausa livet ett slag, men att helt och hållet stanna och göra allt i din makt för en annan människa, det är liksom inte riktigt så det ska vara. Det är inte rimligt. Man hinner inte må bra själv. Ibland måste man vara lite egoistisk. Det har människor dock inga som helst problem med, har jag märkt på sista tiden. Så det här har inte bara varit något negativt. Självklart är det inte så kul att må som man gör i sådana här situationer, men som sagt, det för något gott med sig i slutändan.

Människor verkar vara skapade för att försöka gå varandra på nerverna, och förstöra andra människor som man anser är mindre värda. Jag kan väl inte påstå att jag är perfekt, och inte har försökt göra detsamma. Men nu är det faktiskt annorlunda. När jag tittar på alla andra som gör det, så ser det bara så fruktansvärt patetiskt ut. Det är till och med så att jag skrattar lite. Men bara lite. För en annan del av mig tycker bara fruktansvärt synd om dom. Klichéer är kul, så jag drar till med en nu: har ni inget bättre för er, egentligen? Nu kan man kanske tycka att jag inte heller verkar ha så mycket att göra, och nej, det har jag faktiskt inte. Jag har redan gjort allt jag behöver göra i kväll. Så nu viger jag min tid åt er.

Och hörni, ännu en kliché. Tänk på vart ni bor. Ni vet hur läget är. Det räcker att ni tänker en sak, och sen vet hela Älmhult det. Och säg inte att det inte finns grunder i det som sägs, för det gör det alltid. Men det kommer alltid fram till den man minst vill att det ska komma fram till. Jag vet inte varför jag säger detta, för detta vet ni ju egentligen redan. Men varför gör ni det då? Jag blir så trött på att se att ni låtsas som ingenting, istället för att prata med personen i fråga, och i detta fallet är det då jag. Här är jag. Skicka iväg ett sms, skriv på facebook, eller ta det med mig öga mot öga. Jag skulle gärna vilja veta vad jag har gjort er för att jag ska behöva bli behandlad såhär. Och ja, det är faktiskt ni som får komma till mig, och inte tvärtom. För denna gången kan jag inte tycka att jag har gjort något fel. Och nej, jag hatar ingen.

Jag hade inte kunnat säga detta för något år sedan, men jag vet nu att jag är värd bättre än det jag får många gånger. Och vet ni vad? Det tar inte ens emot att säga det.