får inte ur dig ur skallen. hur kunde du göra såhär mot mig, när du vet hur skör jag är, och hur lite jag ville att detta skulle hända? jag vill inte vara något man slänger åt sidan, som man tar fram när det känns bra. jag vill inte vänta på dig, men ändå så är du den enda jag vill vara med. men jag vill leva mitt liv med någon som älskar mig. jag vill ha något som är, och inte som ''kunde ha varit''.
du kanske har hittat någon finare än mig. någon som är mer lik dig själv. jag önskar att det inte var en tävling, om ifall jag ska få hålla din hand igen eller inte. men jag saknar dina fingrar som lägger sig mellan mina knogar, och trycker till, och får mig att känna mig hel. jag hoppas att jag glömmer dig en vacker dag.
jag vill vara kall som du, och helst inte känna något alls. men jag vill ändå vara den du kramar om under stjärnklar himmel, och jag vill aldrig att du släpper taget.
"du är nog den som jag borde vara hos
du är nog den som jag borde vara hos
jag skyller inte ifrån mig
men du märkte ingenting
du behövde något större
och jag behövde något att längta till
och jag försvinner ibland
och alla frågar vad jag tänker på
men jag kan inte berätta
för man får inte tänka så
men du är nog den som jag borde vara hos"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar