söndag 25 september 2011

känn dig inte ensam, min vän.

god morgon osv. eller ja, eftermiddag.
man mår som man förtjänar. förtjänar antagligen inte att må såhär dåligt dock. förtjänar nog ta mig fan att må sämre.
jag tog initiativet till att låta dig vara ifred, och kanske hitta någon bättre. varför blir jag inte glad när du är glad då?
varför blir man så fäst vid någon att man inte ens kan vara glad för denna persons skull? jag är så jävla egoistisk egentligen. jag måste lära mig att allt inte handlar om min lycka. det handlar om att människor i ens omgivning ska vara lyckliga med. jag vill kunna säga ''jag är glad för din skull'' och verkligen mena det. det kommer jag dessvärre inte kunna göra förrän jag själv känner att jag är på rätt väg i livet. och just nu så är jag på helt fel väg känns det som.
tycker inte om att alla har någon, förutom jag. däremot så har jag fått uppleva något bättre än dem.

jag fick vara med dig. om så bara för några dagar, så fick jag vara med dig. och du gjorde mig till den gladaste människan alive.
jag må ha lämnat dig, men du lämnar aldrig mitt huvud.

''there's still a little bit of your taste in my mouth''

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar