kvar i nåt jag lämnat.

''det känns inte alls som att flyta på moln längre. det känns som att ha blivit nertrampad, så hårt det bara går, på jorden igen. jag känner att jag lever, men det känns inte bra. det känns helt okej att leva, men för jävligt utan dig. jag har så mycket jag fortfarande vill säga till dig, men jag kan inte få fram det. det känns som att du varken hör eller ser mig. jag vill skrika, skrika tills jag får din uppmärksamhet. men om jag hade fått det så hade jag inte vetat vilka ord jag skulle spotta ut. det är så suddigt alltihop. ingenting jag säger spelar längre någon roll. det är för sent ändå. jag är förstörd, på alla sätt. jag kan inte ta mig upp. jag kan flyta på ytan, men jag kommer inte upp på land. jag drunknar i tankarna på dig. du överöser mig. jag önskar bara att det var med kärlek, och inte med plågsam ignorans. jag vill ha dig, men försöker att karva ut den tanken för att slippa såra mig själv. men den sitter för hårt. jag känner mig så lurad och bortglömd. slängd till gamarna. slängd till råttorna. det är bara en tidsfråga innan likmaskarna börjar äta på mig, för jag är död utan dig. det är åtminstone tungt att andas utan din hjälp. utan dina ord. utan din närhet.

rewind.''