Mitt liv hade nog inte kunnat vara bättre just nu. Allting går som det ska. (Och bara för att jag säger det så kommer det gå neråt snart igen, men whatever.)
Jag har knappt, jag upprepar KNAPPT, några ovänner längre. Det känns sjukt bra. Alla har vi våra upp- och nedgångar. Som Emeli sa; det är dags för en uppgång nu.
Visst, nu vet jag vart jag har folk. Men jag har insett att vårat sätt att lösa ett problem var fan inte moget från någons håll. Men jag är i alla fall glad att det är över nu. Det känns galet bra.
Det enda som är fel i mitt liv just nu det är nog att Pontus inte är här bredvid mig just nu, och att jag har sjukt ont i huvudet, trots att jag har tagit ipren, ätit, druckit vatten, och duschat. Gjort allt det man ska göra för att bli av med huvudvärk. Men det funkar icke. Det kanske bara är sömn som kan få bort det just nu. Men sova kan jag inte göra ännu, för mitt hår måste torka innan...
Sitter här och myser med mig själv (fri tolkning) med ljus och oboy. Och konstigt nog så ser jag fram emot imorgon. Då får jag träffa Totte igen.
Vi lämnade honom för bara några timmar sedan, och jag saknar honom redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar