September.

''All the things I still remember
Summers never looked the same
Years go by and time just seems to fly
But the memories remain
In the middle of September
We still played out in the rain
Nothing to lose but everything to gain
Reflecting now on how things could've been
It was worth it in the end''

Jaha, ja. Nu var det verkligen höst. Ruggigt kallt ute, och blir mörkt fruktansvärt tidigt.
Jag vet inte, men jag gillar det på något sätt. Nu måste man få lite mer närhet än i vanliga fall, för att klara sig på varandras kroppsvärme.
Apropå kroppsvärme, så saknar jag Pontus. Han ska vara ute på praktik i 4 veckor nu, och jag har knappt någon tid att stanna kvar i Älmhult längre. Men vi ses i alla fall imorgon, för då ska jag nanelinana hos grabben. Hihihi, ska bli mysigt.
Och på onsdag blir det tandläkaren, och spänna rälsen. Vill bli av med den så snabbt som möjligt.... är så fruktansvärt trött på den. Och den är jobbig att ha där när jag har piercingen... den fastnar hela tiden.... men snart har svullnaden gått ner så pass mycket att jag kan byta till en kort stav, och jag kan inte beskriva hur skönt det kommer bli! Haha.

I helgen får jag finbesök, förhoppningsvis. Av Josefin och Ninni, och sen ska vi iväg på maskeradfest på lördagen, och på fredagen ska vi förhoppningsvis dricka lite vin med några vänner? Bara brudarna kanske? Jag vet inte, vi får se hur det blir!

Nu ska jag äta chokladpudding och mysa framför tvn.

Puss!

AHMAHGAHD

ALLTSÅ ÅH
Dom här kläderna är ju 2 die 4!
Nästan så att det är 5 till och med!
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH.

Jag ska gifta mig rikt.......

Alltså omnomnom.....

I'm gonna find someone someday who might actually treat me well.

Mitt liv hade nog inte kunnat vara bättre just nu. Allting går som det ska. (Och bara för att jag säger det så kommer det gå neråt snart igen, men whatever.)
Jag har knappt, jag upprepar KNAPPT, några ovänner längre. Det känns sjukt bra. Alla har vi våra upp- och nedgångar. Som Emeli sa; det är dags för en uppgång nu.
Visst, nu vet jag vart jag har folk. Men jag har insett att vårat sätt att lösa ett problem var fan inte moget från någons håll. Men jag är i alla fall glad att det är över nu. Det känns galet bra.

Det enda som är fel i mitt liv just nu det är nog att Pontus inte är här bredvid mig just nu, och att jag har sjukt ont i huvudet, trots att jag har tagit ipren, ätit, druckit vatten, och duschat. Gjort allt det man ska göra för att bli av med huvudvärk. Men det funkar icke. Det kanske bara är sömn som kan få bort det just nu. Men sova kan jag inte göra ännu, för mitt hår måste torka innan...

Sitter här och myser med mig själv (fri tolkning) med ljus och oboy. Och konstigt nog så ser jag fram emot imorgon. Då får jag träffa Totte igen.
Vi lämnade honom för bara några timmar sedan, och jag saknar honom redan.

Emeli Underbar Samuelsson

Fyfan vad jag har saknat dig. Det blev så löjligt alltihop, och det utvecklades till något mycket större än nödvändigt. Vi förlorade så mycket tid.

Jag saknade dig på min 18-årsdag. Den var inte samma sak utan dig.
Det är du och jag Emeli.
Och jag är så grymt glad över att vi kunde fortsätta där vi slutade.

Jag älskar dig, Emeli Samuelsson.
Du och jag mot världen.
Det var väl så det var?
Och det är så det ska förbli.

Några som ville se mer bilder på piercingen.

(Som för övrigt fortfarande är jättesvullen....)

come lay down

Jag vill ha imorgon. Nu. Nu. Nu.
Ska ha en myskväll med Totte, och det ska bli så sjukt jävla mysigt. Tända ljus, pussar (om jag nu är kapabel till att pussas...) och sen ska vi titta på film, ut och gå, och bara ha det sjukt mysigt.
Det ska bli så jävla bra.
Skönt att bara sitta hemma en kväll, och göra absolut ingenting liksom. Längesen jag gjorde det.
Ännu bättre blir det ju när jag ska göra det med världens bästa Totte!

Jag tycker om dig.
Sjukt mycket!

you & me

Du & jag Totte.
Du & jag.

Minnen.

Här är massa bilder som innehåller massor utav minnen.

Ont i läppen.

Piercade monroe igår.
Svullet som fan idag, men det är lätt värt det.
Förhoppningsvis så går svullnaden ner snart, och förhoppningsvis väldigt snart.
Vi ska fotograferas imorgon, och jag är inte så sugen på att se ut som Kissie....
Men det blir nog bra till slut!

Jag älskar ditt léende.

Jag önskar bara att det var jag som orsakade det.

Even the best fall down sometimes.

I'm open, you're closed.
Where I follow, you'll go.
I worry I won't see your face light up again.

Jag saknar dig.
Kom tillbaka till mig. Snälla.

Jag älskar dig.

Kommer du ihåg den där första dagen då vi träffades?
Vi satt på biblioteket. Jag satt i ditt knä, och det var kärlek vid första ögonkastet.
Det var där jag kysste dig för första gången. Första gången du och jag överhuvudtaget var nära varandra.
Därefter så var det bara du och jag som gällde. Endast du och jag. Vi valde att vara med varandra, trots vad våra vänner sa. Jag tror inte att de tyckte om att vi var med varandra för att vi sårade varandra som vi gjorde. Men om man kan såra någon så innebär det att det finns något där, eller hur? Är det inga känslor inblandade, vare sig det är vänskapliga eller kärleksmässiga, så är det svårt att bli sårad. Men du och jag har sårat varandra. Som bara den. Jag tror inte att det finns någon som har sårat mig så mycket som du. Jag kan inte räkna de kvällar då jag har legat och gråtit över att se dig med någon annan. Och jag klarar fortfarande inte av det.
Och du, min lillasyster saknar dig. Det ska du veta.
Hon saknar jultomten ifrån det året då du var här. Visserligen så var det den vintern då hon verkligen insåg att tomten inte finns på riktigt. Men vi var på riktigt. Vi var inget påhitt. Men jag vet inte, det kanske har ändrats nu. Jag ville leva med tanken att det var du och jag som var menade för varandra. Jag vill fortfarande tro det. Men det kanske inte är så ändå?
Jag har ställt mig själv frågan; vad fan hände?
Allvarligt talat, vad hände mellan dig och mig? Vad var det som gick snett? Var det avståndet? Eller var det mer än så? Det kanske var som så att vi, undermedvetet, inte ville avsluta något, och därefter har låtit det ligga i luften. För i mina ögon så har vi inte avslutat det vi påbörjade. Kommer vi någonsin göra det? Kommer jag någonsin älska dig så som jag gjorde då? Det vet varken du eller jag. Men jag vet, att jag älskar dig. Inte på samma sätt som jag gjorde då. Inte alls på samma sätt. Och jag är rädd, att om vi skulle ses, så skulle jag bli precis så förtrollad som den dagen på biblioteket. Som när vi stod och tittade på raketerna på torget hos dig. Good times.

Vad vore jag utan dina andetag?
Jag har inte listat ut det än.

Bitch.

Hemma!

Hemma igen efter en trevlig spelning i Växjö!
Enjoy the view och Eternal Embracing spelade. Bra jobbat pojkar!
Sitter här och borde egentligen sova, men jag tänker lite för mycket.
Allt möjligt. Mitt liv, mina vänner, min familj. Jag saknar er.
Sanna är i rummet bredvid och jag saknar henne. Vad fan är det liksom?
Jag tycker inte om att vara själv....



Ni får tycka vad ni vill, men jag tycker det är vackert.

Man, I want you.