sitter och funderar på allt och ingenting, eftersom att jag inte kan sova. eller, det är väl the main reason till att jag inte kan somna.
jag har nu insett att allt som har med relationer att göra kommer att såra en. one way or another. speciellt när det gäller kärlek. men vad är kärlek egentligen? är det något som finns, eller något som människan bara har hittat på?
i och för sig så har vi människor hittat på det mesta i våran vardag just nu. men har ni tänkt på, att kärleken har förändrats genom åren. gifte man sig förr i tiden så skulle man leva livet ut med den människan. så är det inte idag. då är det skilsmässa som gäller.
vad händer när den där gnistan försvinner? rinner allt som man har skapat ut i sanden då? vad händer med all den där elden som en gång fanns där?
jag tror på evig kärlek. jag tror att man kan hitta någon som man inte behöver låtsas tycka om i slutändan, bara för att det ska vara så. alla människor begår misstag, ryktas det. och jag väljer att tro på det ryktet. men sen finns det större misstag. vissa misstag går inte att förlåta. men det är upp till var och en att bestämma.
jag har lärt mig, att om man inte förväntar sig något, så blir man inte heller besviken. men nu har jag ockå lärt mig, att om man tänker så livet ut, så kommer man leva ett liv av besvikelse rakt igenom. och jag vill få ut det mesta av mitt liv. jag vill inte bara vara någon som lever ett tråkigt och vanligt liv för att det är ''så det ska vara''. jag vill göra det jag själv vill. jag vill inte göra något som någon annan vill att jag ska göra. ska jag göra något så ska det vara för min egen skull. inte för någon annans.
kom ihåg att du lever för dig själv. andra har rätten att betrakta och fråga. men de har inte rätten att leva genom dig. ta det du har rätt till, och var inte någon annan.
jag drar till med något som är alldeles för överanvänt, men ack så sant: ''var dig själv. alla andra finns redan.''
jag bara babblar.
